Jordbruk i världen del1

Man har gjort en allmän undersökning av jordbruks- och livsmedelsproduktion i världen och har utgått från dessa frågor:

1 Vilka produkter odlas?

2 Drivs jordbruket intensivt - med mycket arbete, energi eller maskiner för att ge hög avkastning per hektar, eller extensivt - på stora arealer med liten arbetsinsats, låg produktionskostnad, men också låg avkastning per hektar?

3 Används produkterna i hushållet eller går de till försäljning?

4 I vilken klimatzon bedrivs jordbruket?

Med svar på dessa frågor kan jordbruksproduktionen i världen delas in i olika typer av jordbruk. Så nu ska jag berätta om ett par stycken.

Tropiskt svedjebruk

I tropikerna förekommer då svedjebruk och där tar jordbrukarna hjälp av verktyg och redskap som är ganska simpla det kan vara en vanlig hacka. Man röjer och bränner ner små ytor av den tropiska regnskogen eller savannen för att askan ger näring till marken för ett par skördar. Till skillnad från jordbrukarna i Sverige som har gödsel så använder dem sig av aska. Mer än 200 miljoner människor på tropiskt svedjebruk, främst då de personer som bor då på savanner och i tropiska regnskogar i Sydamerika, centrala Afrika och Indonesien. Bönderna arbetar utifrån de naturliga resurser man har eller om man har någon speciell odlings-tradition. I de tropiska områdena så odlar man mest squash, majs, avokado och bönor. I de tropiska Afrika odlar man jams och taro som är väldigt viktig för Afrikas jordbruk.

Tropiskt växelbruk

Svedjebrukets håller på att ersättas av andra odlingssätt som minskar riskerna för jordförstöring. För det är varken bra för oss eller för djuren som bor i dessa tropiska regnskogar om vi ska bränna ner det. Bristen på gödsel då i dessa områden gör att svedjan måste ligga och vila efter några år innan man kan odla där igen.

Tropiskt Växelbruk är en arbetsmetod som gör det möjligt för de som bor där att kunna bo kvar på samma ställe under en lång tid. Det som man då odlar under den här tiden är bland annat olika sädesslag men också mycket frukt och rotfrukter.

Plantage-jordbruk

I de tropiska och subtropiska delar av världen t.ex på ön Sri Lanka utanför Thailand drivs stora plantager. Plantage-odling innebär att man satsar på en enda gröda som kanske tar flera år att odla, som kaffe, te, kakao, bananer, tobak, olika kryddor och bomull. Nackdelen med en ensidig odling på samma markområde under en sådan lång tid är att markens näring försvinner. Och om plantageägaren börjar att röja nya områden i regnskogen för att odla något så måste de röja nya odlingsområden redan efter några år. Detta är inte hållbart i längden. Sen så blir grödorna ofta angripna av insekter och andra skadedjur så man måste ha stora mängder med bekämpningsmedel.

Det finns multinationella storföretag som är ägare av plantager som Del Monte som har sitt huvudkontor i San Francisco och ett annat företag är Unilever med huvudkontor i Rotterdam och London. Utländska ägare och inhemska storgodsägare som ofta tillhör makteliten motsätter sig jordreformer i många länder. De priser som plantagets produkter skall ha bestäms på börser i New York och London.

Men på de områden som plantagen gör intrång på så finns det redan plantage som en bofast befolkning har att leva av. Då erbjuder storföretagen fattiga lantarbetare anställning på deras plantage. Men det är många som aldrig får denna möjlighet. Det finns fattiga länder som är så beroende av en enda exportgröda som t.ex. kaffe, bananer och te. Men om världsmarknadspriset på just någon av dessa grödor skulle sjunka så är detta ett stort problem för det landet, och ekonomin försämras direkt. Många länder som bara odlar någon enstaka exportgrödor har det senaste femtio åren råkat ut för ständigt sjunkande priser på just de grödor de exporterat, medan importerade industrivaror och olja har blivit dyrare.

Risodling!

Ris är ett sädeslag som odlas i tropiska och subtropiska områden. I Japan och Italien odlar man ris så långt norrut som till 45 grader nordlig bredd. Man odlar ris främst för att familjen ska ha det för eget behov på talriken men och export, Asien står för 80% av produktion och konsumtion av ris. Det finns två typer av ris, våtris som står för 90% av allt ris i världen. Sen så finns det torr-ris som utgör 10%. Våtris odlas under vatten medans torr-ris inte behöver någon bevattning. För 2 miljarder människor runtom i världen är ris ett överlevnadsvillkor. Utan ris skulle alla dessa människor inte få någon mat eller landets ekonomi skulle bli allt sämre.

I Öst- och Sydostasien är risodlingen beroende av monsunregnen. I maj innan sydostmonsunen kommer in över Kina så torrlägger bönderna sina risfält. Man kan alltså säga att monsunregnen styr odlingsåret. För våtris tar det ungefär 5 månader att bli helt klart. Under den tiden så måste det vara åtta soltimmar och per dag och en medeltemperatur på 20 grader celsius.

Efter att man har sått sitt ris så sätter bönderna fältena under vatten. Därefter torrlägs fälten på nytt och gödslas, det sker oftast med naturlig gödsel från kreatur. Sen efter bara någon vecka så släpper man in vatten på fälten och höjer det med takt till hur snabbt plantorna växer. De gröns toppskotten på plantorna måste alltid nå över vattnet. Efter ca 2 månader sätter risplantan ax och efter ytterligare 3 månader kan bönderna börja skörda sitt ris.

Rid odlas bäst på leriga jordar och kräver stora arbetsinsatser. För de bönder som bor nära kusten är det möjligt att få 2 risskördar per år, men längre norrut och i inlandet består andra grödor som t.ex. vete. Innan nästa växsäsong börjar, så använder man fälten som fiskodlingar. På så sätt så får människor i sig viktigt protein också.

Mina källor var våran geo-bok www.smhi.se wikipedia // nummer 21